denenarmadebanditen.blogg.se

När jag var 18 år gav jag mig ut på en resa som skulle förändra mitt liv för alltid. Tillsammans med mina 2 bästa vänner planerade jag att tågluffa genom Europa ner till vårt slutmål Sicilien. Vi lämnade Köpenhamn tidigt en lördag morgon. I avklippta militärshorts med texten Lev hårt-Livet är kort gav vi oss ut på vårt stora äventyr. Mindre än ett dygn senare befann vi oss mitt i ett kaos vi aldrig kunna föreställa oss. Vårt tåg hade krockat med ett godståg! Det sista jag minns är mina vänners ryggar på väg ifrån mig, sedan blir allt svart! När jag vaknar upp på ett sjukhus i Baden, en liten ort några mil från Zurich får jag veta att min vänstra arm är borta, mitt ben är brutet och krossat. Här börjar första dagen på resten av mitt liv! Året var 1982 och jag är då 18 år. Ni ska få följa med mig på min livsresa där ingenting är omöjligt och viljan att utvecklas ständigt är närvarande. Välkomna att följa med!

Likt en pulserande flodvåg!

Publicerad 2016-03-02 08:00:00 i Allmänt,

 
Fantomen står för energi och omåttlig styrka! Kanske är det därför den smärta som uppkommer när man förlorar en kroppsdel är döpt till just Fantomsmärta.
 
Full av energi är den, omåttlig och energisk styrka som aldrig tycks ge med sig. Den far genom min kropp, mina nerver och genomsyrar allt som händer just här och nu. Det går inte att gömma sig, tänka på något annat eller ta något starkt för att minska styrkan på denna smärta. Absolut inget hjälper....
 
Den del av kroppen som för alltid är borta känns i varje cell i min kropp! Varje liten nerv vibrerar! Nerverna som slitits av letar febrilt efter något att känna igen sig i, efter de saknade delar som för evigt är bortslitna från min kropp. Jag lider med dem. Jag vrider mig i smärta och gråter hysteriskt.
 
Det är som en flodvåg som pulserar genom mig med oförminskad styrka. Ibland glider den bort likt tidvatten som långsamt försvinner undan för undan. Då kommer livskraften tillbaka och lugnet sprider sig sakta i kroppen. En stunds vila infinner sig och kroppen slappnar av.
 
Plötsligt likt tidvatten som långsamt glider in i mitt medvetande vaknar kroppen till ännu en våg av smärta som genomströmmar min kropp. Känslan av hjälplöshet infinner sig! Ska jag verkligen behöva leva med detta resten av mitt liv.
 
Min räddning infinner sig i form av en fantastisk narkossköterska på Malmö Allmänna Sjukhus. Hon hörde talas om mig och den smärta jag kämpade med.
 
 
När hon kom till mig och ställde frågan om hon fick lov att prova något som heter Akupunktur så var mitt svar ett rungande JA! Där fanns inga tveksamheter. 1982 var akupunktur inte så känt och absolut inte accepterat fullt ut inom sjukvården. För mig blev det vändpunkten på min väg ut ur ett liv fyllt av smärta.
 
Genom att sätta akupunkturnålar på hela min högra sida, från huvud ner till tårna lyckades hon efter 2 behandlingar få min smärta att klinga av. Vid det första försöket där hon endast sakta rörde de olika nålarna hände det inte så mycket. Vid försök nummer två satte hon till små, små elektriska vibrationer. Därefter försvann all den intensiva smärta som jag levt med efter olyckan.
 
Jag är henne evigt tacksam för det hon gjorde och kan varmt rekommendera detta.
Idag är akupunktur ett välkänt fenomen som används inom sjukvården på ett mer aktivt sätt.
 
En viss del av smärta har jag fått leva med. Den brukade komma lite då och då och göra sig påmind. Då kom det som hugg i min "lilla"arm stump som kunde kännas under några sekunder innan den klingade av igen. Detta kunde upprepa sig under korta perioder för att sedan klinga av helt.
Jag lärde mig sakta men säkert att leva med detta! Idag är det helt borta! Idag känner jag förnimmelsen av mina fingrar, hand och arm utan smärta.
 
Jag har under årens lopp träffat flera som förlorat någon kroppsdel som inte haft samma goda erfarenhet av just akupunktur som jag. Det är säkert väldigt individuellt hur olika behandlingar påverkar olika personer. Jag tror att var och en måste prova sig fram. En sak är i alla fall säker, man ska inte behöva leva med denna svåra smärta. Hjälp finns att få. 
Kram Titti

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Titti Österberg

Mitt namn är Titti Österberg och jag föddes 1964. Jag tror att det som händer oss i livet gör det av en anledning! Livet är en spännande resa som ger oss insikter längs vägen som får oss att växa som människor. Med hjälp av min egen positiva livssyn, stödjande människor i min närhet, en stark vilja att klara mig själv har jag funnit min väg i livet och ständigt vågat utmana mig själv. Jag bor i den havsnära staden Landskrona i Skåne tillsammans med min man Jonas. Våra två vuxna barn Nicole och Douglas är starka förebilder som ger mig stöd längs vägen! Min familj gör mig stark, trygg & ödmjuk! Ni kommer att få dela mina tankar, upplevelser och utmaningar i livet med en arm. NI kommer även att få möta mina nära och kära som är en så stor del i den jag är idag. Som den nyfikna själ jag är vill jag gärna ta del av era upplevelser och tankar. Tillsammans kan vi skapa magi!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela