denenarmadebanditen.blogg.se

När jag var 18 år gav jag mig ut på en resa som skulle förändra mitt liv för alltid. Tillsammans med mina 2 bästa vänner planerade jag att tågluffa genom Europa ner till vårt slutmål Sicilien. Vi lämnade Köpenhamn tidigt en lördag morgon. I avklippta militärshorts med texten Lev hårt-Livet är kort gav vi oss ut på vårt stora äventyr. Mindre än ett dygn senare befann vi oss mitt i ett kaos vi aldrig kunna föreställa oss. Vårt tåg hade krockat med ett godståg! Det sista jag minns är mina vänners ryggar på väg ifrån mig, sedan blir allt svart! När jag vaknar upp på ett sjukhus i Baden, en liten ort några mil från Zurich får jag veta att min vänstra arm är borta, mitt ben är brutet och krossat. Här börjar första dagen på resten av mitt liv! Året var 1982 och jag är då 18 år. Ni ska få följa med mig på min livsresa där ingenting är omöjligt och viljan att utvecklas ständigt är närvarande. Välkomna att följa med!

Sammanflätade för livet!

Publicerad 2016-02-27 08:12:30 i Allmänt,

Våra händer blev sammanflätade för evigt den där natten då vårt tåg krockade. Utan mina vänners närvaro och snabba reaktionsförmåga skulle jag inte ha överlevt! Mitt liv skulle ha slutat där och då. Tack vare Lena som fann kraften att enträget kämpa för att i tid få fram räddningspersonalen till mig trots sin egen rädsla. Tack vare Kerstins sinnesnärvaro som gjorde att hon kunde stoppa blodflödet med lamullströjan som hon band runt min lilla arm-stump. Tack vare detta sitter jag här idag och känner en enorm glädje över att de är mina vänner och över det speciella band som vi har. De fanns och finns ständigt vid min sida. Mitt I detta kaos glömdes de bort! Mina skador gjorde att allt fokus hamnade på mig. De hade inga "synliga" skador. Deras upplevelser, deras trauma och mycket konkreta minnen från olycksnatten var det ingen som tänkte på just då och, skulle det visa sig inte senare heller. De tvingades själva hantera sitt liv och sina tankar efter olyckan. De fick bearbeta sina upplevelser på egen hand. Flera år senare vid en bussolycka i Bergen i Norge då många ungdomar skadades svårt uppkom krishantering med fokus på alla inblandade. Idag vet man hur viktigt det är att alla får stöd och att det får ta tid att läka. Bättre sent än aldrig!

Vi pratade mycket! Jag ställde många frågor och ville ha svar på vad som egentligen hände den där natten. Hur såg det ut? Hur hittade de mig? De berättade och berättade så mycket de orkade. Lite mer för varje gång. Jag tror att jag var ganska jobbig med alla mina frågor då. Det måste ha varit ansträngande att ständigt bli påminda om det som hänt.
Så här I efterhand tror jag att det var précis det som behövdes. Att få gå igenom scenariot gång på gång kanske någonstans hjälpte dem att bearbeta och så småningom kunna släppa taget om de jobbiga minnesbilderna. De kommer att finnas kvar som en del av vårt sammanlänkande förflutna men inte styra livet! Tack för att ni finns I mitt liv Lena & Kerstin! Ni betyder så mycket för mig! Ni betyder liv för mig!
Titti

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Titti Österberg

Mitt namn är Titti Österberg och jag föddes 1964. Jag tror att det som händer oss i livet gör det av en anledning! Livet är en spännande resa som ger oss insikter längs vägen som får oss att växa som människor. Med hjälp av min egen positiva livssyn, stödjande människor i min närhet, en stark vilja att klara mig själv har jag funnit min väg i livet och ständigt vågat utmana mig själv. Jag bor i den havsnära staden Landskrona i Skåne tillsammans med min man Jonas. Våra två vuxna barn Nicole och Douglas är starka förebilder som ger mig stöd längs vägen! Min familj gör mig stark, trygg & ödmjuk! Ni kommer att få dela mina tankar, upplevelser och utmaningar i livet med en arm. NI kommer även att få möta mina nära och kära som är en så stor del i den jag är idag. Som den nyfikna själ jag är vill jag gärna ta del av era upplevelser och tankar. Tillsammans kan vi skapa magi!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela