denenarmadebanditen.blogg.se

När jag var 18 år gav jag mig ut på en resa som skulle förändra mitt liv för alltid. Tillsammans med mina 2 bästa vänner planerade jag att tågluffa genom Europa ner till vårt slutmål Sicilien. Vi lämnade Köpenhamn tidigt en lördag morgon. I avklippta militärshorts med texten Lev hårt-Livet är kort gav vi oss ut på vårt stora äventyr. Mindre än ett dygn senare befann vi oss mitt i ett kaos vi aldrig kunna föreställa oss. Vårt tåg hade krockat med ett godståg! Det sista jag minns är mina vänners ryggar på väg ifrån mig, sedan blir allt svart! När jag vaknar upp på ett sjukhus i Baden, en liten ort några mil från Zurich får jag veta att min vänstra arm är borta, mitt ben är brutet och krossat. Här börjar första dagen på resten av mitt liv! Året var 1982 och jag är då 18 år. Ni ska få följa med mig på min livsresa där ingenting är omöjligt och viljan att utvecklas ständigt är närvarande. Välkomna att följa med!

Ett stilla & varmt farväl till min vänstra arm!

Publicerad 2016-01-31 21:32:35 i Allmänt,

Du har funnits troget vid min sida i 18 år! Utan att tveka har du utfört varje liten rörelse som min kropp har begärt. Blixtsnabbt har du fångat min hjärnas impulser och snurrat, fångat, vridit, lyft med en outömlig energi! Du har gett mig kraft när jag som mest behövt det och hjälpt mig omfamna någon med kärlek och mjukhet när det behövts. Jag tog dig för givet! Plötsligt var du borta! En mörk, regnig natt i juli 1982 skildes våra vägar åt. Jag hann aldrig ta farväl ordentligt den där natten.
Jag vill inleda mitt första inlägg med att ta ett stilla farväl av en kär vän. Det är du värd! Tack för att du har varit en del av mitt liv och min kropp! Tack för allt du har gjort och för att du har lärt mig de impulser som idag gör att jag kan klara mig i livet även utan dig vid min sida. Du ska veta att du ständigt är närvarande i allt jag gör! När jag sträcker ut handen för att ta min kaffekopp är du där för att fånga koppen innan min högra hand hinner fram.. ja, nästan i alla fall! Förnimmelsen av dig finns fortfarande kvar i min kropp och du gör dig ständigt påmind i min vardag på det mest oväntade sätt. Det är jag oändligt tacksam för. Det gör att jag kan behålla jämnvikten i livet både fysiskt och mentalt.
Din närvaro gör mig fortfarande stark! Min högra hand, din tvillingsjäl och jag vinkar farväl för nu och hoppas du vill fortsätta färden tillsammans med oss. Du har en plats djupt i mitt hjärta!

Kommentarer

Postat av: Lena Wall

Publicerad 2016-02-25 19:42:48

Så vackert skrivet!
Ja vi tar nog våra kroppsdelar för givet.....dom skall bara finnas där!

Svar: Stort tack! Ja, visst gör vi. Det gjorde även jag...ibland tar det lite tid att verkligen inse att vi ska uppskatta den kropp vi har. Den är så betydelsefull för oss. Tack för dina ord.Kram/Titti
Titti Österberg

Postat av: Petra Hermansson

Publicerad 2016-02-25 20:07:32

Fint skrivet Titti. Starka fina kvinna. Ska bli spännande att följa.

Svar: Tack fina Petra! Det värmer..det blir en spännande resa för mig också. Man glömmer mycket och när jag börjar tänka tilllbaka "ploppar det upp mycket" kul att höra ifrån dig och att du vill följa! Bamsekram
Titti Österberg

Postat av: Madelen Olsson

Publicerad 2016-02-25 22:31:27

Hej! Jag kollade varje avsnitt du var med i av Mot alla odds. Otrolig är du och ska med glädje följa din blogg. Är sen snart fyra år amputerad höger ben och kan känna igen den där känslan som du skriver om kaffe koppen med att jag kan resa mig upp ibland utan protesen och ta ett kliv framåt för det känns som benet är där.

Hälsningar Madelen olsson

Svar: Hej MadeleineTack för dina fina ord och för du vill följa min blogg! Så kul att höra att du följde vårt äventyr i Mot alla odds.
Jag hoppas att du mår bra och att du börjar komma tillrätta i ditt nya jag. Visst är det en speciell känsla? I börja både lite läskig och härlig. Jag hoppas att du kan känna glädjen av känslan och kunna dra nytta av den. Det kan absolut bli till hjälp i livet om man kan behålla den där speciella känslan i kroppen.
Lycka till och vi hörs igen!
Kram Titti
Titti Österberg

Postat av: Gerd Danielsson

Publicerad 2016-02-25 22:58:10

Så fint du uttrycker dina känslor kring det som måste ha varit en otroligt svår upplevelse. Du är beundransvärd, Titti! 💖

Svar: Hej GerdStort tack för dina ord! Dessa ord bara kom till mig. Känslan av att min arm fortfarande är med har betytt så mycket under dessa år. Visst var det en tuff upplevelse och många tårar på vägen. Men, idag är jag tacksam över livet och vad det faktiskt har gett mig! Stor kram och än en gång tack för dina värmande ord.
Kram/Titti
Titti Österberg

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Titti Österberg

Mitt namn är Titti Österberg och jag föddes 1964. Jag tror att det som händer oss i livet gör det av en anledning! Livet är en spännande resa som ger oss insikter längs vägen som får oss att växa som människor. Med hjälp av min egen positiva livssyn, stödjande människor i min närhet, en stark vilja att klara mig själv har jag funnit min väg i livet och ständigt vågat utmana mig själv. Jag bor i den havsnära staden Landskrona i Skåne tillsammans med min man Jonas. Våra två vuxna barn Nicole och Douglas är starka förebilder som ger mig stöd längs vägen! Min familj gör mig stark, trygg & ödmjuk! Ni kommer att få dela mina tankar, upplevelser och utmaningar i livet med en arm. NI kommer även att få möta mina nära och kära som är en så stor del i den jag är idag. Som den nyfikna själ jag är vill jag gärna ta del av era upplevelser och tankar. Tillsammans kan vi skapa magi!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela